Hej.

Sen en tid tillbaka har jag och Jocke en mms-kamera på en av våra åtlar, och dom senaste veckorna har det varit riktigt mycket grisar på den åteln, men verken tid eller lust har funnits att åka ut och skjuta något, utan vi har bara låtit dom vara. Och jag är absolut inte någon åteljägare, det kryper i hela kroppen efter 10 minuter och jag vill bara åka hem.

Men igårkväll när jag satt hemma i godan ro och kollade på tv kom det ett mms från åteln på en större galt och jag kunde inte hålla mig hemma.

Slängde in bössa oh hund i bilen och åkte. Under hela bilfärden kom det nya mms och han var kvar. Jag parkerade några hundra meter ifrån åteln ihopp om att han inte skulle höra mig, det var kallt, helt vindstilla och knäpptyst ute. Direkt när jag började gå på grusvägen förstod jag att jag aldrig skulle kunna ta mig fram tyst, så jag gjorde som innan, tog av mig skorna och traskade vidare i bara strumpor, tyst och smidigt. Jag lade ner mycket tid på att komma fram, allt för att inte röja mig. Men när jag väl var framme var galten redan borta=( Jag ställde mig jämte vakkojjan och väntade en stund, och plötsligt knakade hela planteringen jämte spridarn och det kommer ut grisar från alla håll.

Vår åtelbelysning hade slocknat igen, men jag hade en extra lampa som jag tände på vinst eller förlust, men till min förvåning så brydde sig grisarna inte det minsta om det gröna skenet, jag lös på dom en bra stund för att välja ut en gris med bra storlek, bonden vi arrenderar av vill nämligen ha en "julgris" i bra storlek. När jag hade kollat ut den grisen jag ville ha kom en brokig gris ut, en gris vi haft på åteln ett tag nu, men då har den alltid vart ensam. Så jag siktade in mig på den grisen istället och tryckte av, grisen markerade bra träff och alla andra grisar som var med sprang runt omkring och plötsligt stannar en mindre gris 10 meter ifrån mig oh jag får ett bra läge och skjuter den med och den faller ihop på plats.

Jag går aldrig fram till skottplatsen från gris nummer ett, utan går till bilen och hämtar Axa och mina sövlar för att sen gå mot skottplatsen. Ringde upp Anneli för att få lite sällskap där i natten=)

Hittar stora lungbitar direkt och börjar spåra med Axa, hon tar slaget väldigt bra, men till slut korsar hon troligen slag efter dom friska grisarna och vi kommer ut på åteln igen efter att vi gått som i en ring. Jag gör om och börja spåra, på vissa ställen är det riktigt mycket blod, för att sedan sluta helt. Och så höll det på, mycket blod, inget blod osv.

När vi gått ca 100 meter började jag tvivla på om vi var rätt? Kunde grisen gått så långt? Jag ville avbryta för att åter igen göra om det, men Axa var envis och ville bara längre in i planteringen, jag hängde på och där inne under några små granar bli det stopp och hon hittar grisen=)

Är väldigt nöjd med henne insats måste jag säga, hon har ett härligt driv i sig när vi spårar, tar det väldigt lugnt och metodiskt.

Jag tog ur grisen och började släpa upp för berget mot vägen, (Tacka gud för dragsele)=)

När jag varklar med grisarna så bestämde jag mig för att åka ner till byn där det vart mycket gris den senaste tiden, där dom bökat en hel del på åkrarna.

Jag gick och kollade dom 2 åkrarna där dom vart som mest, men ingenting där. Men när jag ska gå över stora vägen för att komma till en tredje åker ser jag 2 svarta skuggor ute på en jätteliten åker, en åker man typ aldrig ser vilt på? Jag blev förvånad över att jag kunde ta mig fram utan att bli upptäckt? För denna gången hade jag iaf skor på fötterna=) Jag kollade en stund på dom och båda var skjutbara så jag valde ut en och tryckte av, grisen föll ihop på plats och det vardags för ännu mer jobb!

Kul att en helt oplanerad kväll ändå slutade med 3 skjutna grisar, den ena grisen är inlämnad för styckning och packning till bonden, en är inlämad till vilthandlare och den mista ska jag åka och flå nu för attsenare göra korv av den=)