I måndags kväll ringde Andreas och frågade om jag ville följa med ut med han oh hundarna på en liten jakt hemma hos honom på tisdagen? Jag tackade ja direkt. Riktigt kul att få se nya marker o höra duktiga hundar jaga=)

Jag hade en läkartid på morgonen så jag kunde inte komma ut till Andreasföre kl 11. Men han hade hunnit med en hel del innan jag kom, bl,a fått upp en stor gris med tyskterrien Sia men inte kommit till skott=(

När jag kom ut skulle vi släppa Sia en gång till innan det var dags förCarlsson att jaga.

Sia fick upp direkt men det gick ifrån oss, men turligt nog släppte hon efter en stund o kom tillbaka.

Andreas sa att vi skulle släppa ute på en liten udde som går ut i en mosse, jag fick ett pass inne i en ungskog. Sia fick upp ganska snabbt och drevetkommer rakt emot mig, spänningen var på topp när 2 rådjur kommer ut från udden och ska smita förbi, dom stannar och jag få en lucka och skjuter, skjter igen och båda rådjuren ligger. Riktigt kul då det var mina första drevjaktsrådjur för denna säsongen, och mina första djur för Sia=)

Andreas kom ut till mig och fixade med rådjuren, lite lyxigt att få sån hjälp=)

Efter detta åkte vi till en annan del av marken, nu vardet dags för Carlsson att jaga, o visst jagade han. Allt fråpn hare till älg, hundskallen ekade fint i skogen=) Andreas fick 2 rådjur på sig, men inget kulfång så dom fick glatt springa vidare...

En lyckad jakt blev det ju ändå=) Tack för inbjudan Andreas!!

Hej.

Sen en tid tillbaka har jag och Jocke en mms-kamera på en av våra åtlar, och dom senaste veckorna har det varit riktigt mycket grisar på den åteln, men verken tid eller lust har funnits att åka ut och skjuta något, utan vi har bara låtit dom vara. Och jag är absolut inte någon åteljägare, det kryper i hela kroppen efter 10 minuter och jag vill bara åka hem.

Men igårkväll när jag satt hemma i godan ro och kollade på tv kom det ett mms från åteln på en större galt och jag kunde inte hålla mig hemma.

Slängde in bössa oh hund i bilen och åkte. Under hela bilfärden kom det nya mms och han var kvar. Jag parkerade några hundra meter ifrån åteln ihopp om att han inte skulle höra mig, det var kallt, helt vindstilla och knäpptyst ute. Direkt när jag började gå på grusvägen förstod jag att jag aldrig skulle kunna ta mig fram tyst, så jag gjorde som innan, tog av mig skorna och traskade vidare i bara strumpor, tyst och smidigt. Jag lade ner mycket tid på att komma fram, allt för att inte röja mig. Men när jag väl var framme var galten redan borta=( Jag ställde mig jämte vakkojjan och väntade en stund, och plötsligt knakade hela planteringen jämte spridarn och det kommer ut grisar från alla håll.

Vår åtelbelysning hade slocknat igen, men jag hade en extra lampa som jag tände på vinst eller förlust, men till min förvåning så brydde sig grisarna inte det minsta om det gröna skenet, jag lös på dom en bra stund för att välja ut en gris med bra storlek, bonden vi arrenderar av vill nämligen ha en "julgris" i bra storlek. När jag hade kollat ut den grisen jag ville ha kom en brokig gris ut, en gris vi haft på åteln ett tag nu, men då har den alltid vart ensam. Så jag siktade in mig på den grisen istället och tryckte av, grisen markerade bra träff och alla andra grisar som var med sprang runt omkring och plötsligt stannar en mindre gris 10 meter ifrån mig oh jag får ett bra läge och skjuter den med och den faller ihop på plats.

Jag går aldrig fram till skottplatsen från gris nummer ett, utan går till bilen och hämtar Axa och mina sövlar för att sen gå mot skottplatsen. Ringde upp Anneli för att få lite sällskap där i natten=)

Hittar stora lungbitar direkt och börjar spåra med Axa, hon tar slaget väldigt bra, men till slut korsar hon troligen slag efter dom friska grisarna och vi kommer ut på åteln igen efter att vi gått som i en ring. Jag gör om och börja spåra, på vissa ställen är det riktigt mycket blod, för att sedan sluta helt. Och så höll det på, mycket blod, inget blod osv.

När vi gått ca 100 meter började jag tvivla på om vi var rätt? Kunde grisen gått så långt? Jag ville avbryta för att åter igen göra om det, men Axa var envis och ville bara längre in i planteringen, jag hängde på och där inne under några små granar bli det stopp och hon hittar grisen=)

Är väldigt nöjd med henne insats måste jag säga, hon har ett härligt driv i sig när vi spårar, tar det väldigt lugnt och metodiskt.

Jag tog ur grisen och började släpa upp för berget mot vägen, (Tacka gud för dragsele)=)

När jag varklar med grisarna så bestämde jag mig för att åka ner till byn där det vart mycket gris den senaste tiden, där dom bökat en hel del på åkrarna.

Jag gick och kollade dom 2 åkrarna där dom vart som mest, men ingenting där. Men när jag ska gå över stora vägen för att komma till en tredje åker ser jag 2 svarta skuggor ute på en jätteliten åker, en åker man typ aldrig ser vilt på? Jag blev förvånad över att jag kunde ta mig fram utan att bli upptäckt? För denna gången hade jag iaf skor på fötterna=) Jag kollade en stund på dom och båda var skjutbara så jag valde ut en och tryckte av, grisen föll ihop på plats och det vardags för ännu mer jobb!

Kul att en helt oplanerad kväll ändå slutade med 3 skjutna grisar, den ena grisen är inlämnad för styckning och packning till bonden, en är inlämad till vilthandlare och den mista ska jag åka och flå nu för attsenare göra korv av den=)

Hej på er.

Nu har det gått ett bratag igen sen jag skrev något här, men lusten o orken har helt enkelt inte funnits, jag blirnog blite latnär det är så mycket enklare att ladda upp en bild på sociala medier.

Jag harhunnit jaga en hel del och tänker dela med mig av en del av jakterna här.

Den här kvällen varjag ute och jagade på en mark mellan Stockaryd och Rörvik som min bror bla har skyddsjakten på, det var 3 mellanstora åkrar md havre på och grisarna hade härjat en hel del på alla fälten.

Jag bestämde mig för att jaga på åkern somligger precis intill en järnväg, där hade grisarna inte hunnit förstöra så mycket, men visst hade dom varit i havren en del.

Jag kom ut till marken ganska sent på kvällen, brukar försöka vänta några timmar efter att det blivit mörkt innan jag ger mig ut, det känns som att grisarna hunnit komma ut och känner sig mer trygga ju längre tiden går?

Jag ställde bilen några hundra meter ifrån åkern för att inte störaev grisar. Det varknäpptyst ute den här kvällen och det var svårt attta sig fram ljudlöst på grusvägen, men med hjälp av ett förbipasserande tåg kunde jag småspringa fram till åkern utan att höras.

Direkt när jag var i anslutning till åkern hörde jag ett smackande ljud och förstod att det var gris jag hörde.

Jag började smyga sakta mot ljudet, stannade tände min lampa men kunde inget se och smackandet slutade. Jag släckte lampan och fortsatte gå sakta och då började ljudet igen. Jag insåg attdet varen ensam gris, och det brukar försvåra ansmygningen väldigtmycket. Personligen tycker jag att det är lättare att smyga mig påen hel flock med grisar, då verkar dom så upptagna av varann och är inte så vaksamma på omgivningen.

Men den här grisen var ensam, flertalet gånger fnös grisen och gick in i en intilliggande plantering, men kom ut igen. Så hälldet på flera gånger och jag förstod att det kommer bli sjukt svårt att komma in nära. Jag stannade upp och tänkte att jag väntar ut grisen, vilket till slut gav resultat. Jag vet inte hur länge jag stod där och väntade, men till slut kom han ut och ställde upp bredsidan mot mig och jag kunde trycka av.

Grisen föll ihop i smällen och allt hade gått bra.

Att skjuta gris i spannmål kan vara väldigt lätt ibland, men när man som den här gången "hittar" en ensam gris ställs allt på sin spets, och det blir ett slags kvitto på att man gjort rätt när man kommer intill och kan skjuta.

Det visade sig sen att grisarna lös med sin frånvaro på just denna åkern efter att jag sköt denna, bonden fick ihop en bra skörd, tyvärr var det värre med åkrarna på andra sidan vägen. (kommer inlägg om det senare)

Ha de bra så hörs vi snart igen!