Idag efter jobbet var jag ute och kollade till åtlarna, grisarna håller sig äldigt mycket där nu, vilket bara är bra, de minskar ju skadorna i spannmålen en hel del, men trots det så är en del grisar i havren, svårt att undvika.

Jag åkte ner och kollade det stora fältet som ligger mitt i marken, det är en hel del skador, men det mesta är gammalt, men en del nytt var det som jag skulle gissa på var från föregående natt.

Jag åkte sen en bi för att kolla den andra åkern med havre och korn på, och där såg det mycket värre ut, grisarna hade inte bara trampat ner havren, utan dom hade bökat, väldigt mycket på sian ställen, bökat upp en del riktigt tora stenar ur jorden, som skulle fördärva böndernas skördetröska direkt. Jag gjorde så gott jag kunde för att få bort dom allra största stenarna, allt för att hjälpa bonden lite extra, men jag kunde ju inte hålla på med det hela eftermiddagen heller=(

Tanken var att jag skulle ha jobbat lördagen, men efter att jag sett allt va grisarna hade förstört förstod jag att jag hade en hel del jobb framför mig den kommande kvällen!

Jag ringde upp min chef o bad om ledigt, vilket inte var några som helst problem, plaerade om hela min fredag kan man väll säga.

kl 21 åkte jag hemifrån igen för att ge mig ut havren, jag började på det största fältet då jag vet sen innan att grisarna brukar komma ganska tidigt där, och visst gjorde dom det. När jag kom fram var det redan ett mindre gäng grisar ute. Jag hann inte börja gå efter de smackande ljudet när jag hör att det är fler grisar på väg ut lite längre ner på åkern, det lät som en hel del grisar, det var inte lugnt en enda sekund inne i skogen, grisarna skrek o bråkade om vart annat. Jag bestämde mig för att sätta mig i kanten på åkern fö att vänta ut dom, jag hörde dn mindre gruppen med griar röra sig ner mot de hörn där jag hörde den andra flocken, tiden gick fort och jag lät grisarna komma ut en bit innan jag började smyga efter dom, att det nästan var helt vindstila gjorde allt så mycket svårare, det gällde att tänka på exakt vart man satte fötterna för att inte avslöja min närvaro.

  foto: Linda Björk

Ddet tog mig väldigt lång tid att komma nära flocken som visade sig vara en riktigt stor flock, vågar inte säga hur många dom var men ett 20 tal grisar handlade det om, jag kunde se en riktigt stor gris flertalet gånger, men tyckt allt pekade påatt det var en sugga, hennes oroliga beteende sa mig att det borde vara så. Medans jag frsökte hålla koll på suggan kom dom andra grisarna allt närmre, men kunde inte se dom i den höga havren. När jag bara hade 5-6 meter kvar till några av grisarna tände jag min lampa med grönt sken, vilket grisarna inte brukar bry sig o, men dom här suggorna hade vart med förr, fö så fort jag tände varnade suggorna resten av flocken oh dom lämnde fältet väldigt snabbt, jag hörde dom bröta omkring inne i skogen, men plötsligt var allt knäpptyst, jag satte mi i havren för att vänta ut dom, men dom verken hördes eller syntes mer. Jag lämnade åkern och åkte upp till de fält där grisarna bökat sönder.

Kommer upp och vinden ligger rätt, jag gjorde ju en generaltabbe, istället för att gå genom hela åkern gick jag in på mitten för att snabbare ta mig till den kanten dom varit på mest, men till min förvåning hade grisarna kommit från anra hållet ikväll och jag hann inte långt innan vinden nådde dom och dom försvann som en avlöning in i planteringen, inte heller dom griarna kom tillbaka.

Där ser man att det aldrg gå att planera innan hur man ska gå till väga, jag hade stora förhoppningar om att kunna hjälpa bönderna inatt, men lyckades inte.

Imorgon åker jag iväg på annan jakt så jag har fått ringa in folk som kan hjälpa till här på hemmaplan, hoppas dom har mer tur än mig=)