God morgon(?)

Ja för mig är det fortfarande morgon, inte gjort nått vettigt än idag, kom hem ganska sent inatt, då jag och Andreas fick en liten impuls om att vi skulle jaga igårkväll/natt.

Andreas hämtade upp mig lite senare än vanligt, vi åkte direkt ut till marken, först för att fylla på mat på åtlarna, det går ju åt en hel del nu, och de gäller ju att det alltis finns mat på åtlar och foderplatser just vid denna tip på året, vi försöker ju göra allt vi kan för att grisarna ska va på åtlarna och äta ist för att ge sig ut i nysådden, och till en viss del måste jag ändå säga att det funkar ganska bra, grisarna är på åtlarna varenda natt, och då spridarna sprider ut mat varannan timme under natten så finns de ju nästan alltid nått att äta där.

När vi var färdiga med allt de så var de dags för nysådden, vi skulle prova samma ställe som jag och Eddie började på i fredags, vi kom ner över nysådden och såg att grisarna vatt där efter att jag och Eddie åkt hem, i fredags. vi satte oss i varsin kant för att fåuppsikt över hela området, men inga grisar syntes till, bara några rådjur som gick och betade på vallen jämte oss.

Efter en knapp timme gav vi oss på just detta ställe, vi gick där o pratde o jag gick o sjöng? (varför vet jag inte) =) Vi gjorde alltså ganska mycket ljud ifrån oss när Andreas plötsligt stannar upp och be mig va tyst, "där kommer grisarna" viskade han, och mycket riktigt där kom 2, va vi kunde se fjolårsgaltar, mot nysådden, vi tog oss sakta mot grisarna fick krypa under x antal tagtrådar innan vi kunde börja smyga på riktigt, när vi kom närmre var det ing tvivel om att det var ungaltar, vi bestämde att jag skulle skjuta om läget blev bra.

Den ena grisen höll sig lite i kanten precis som han anade att vi var där, men inte riktigt kunde klura ut vart vi fanns, medans den andra grisen gick i godan ro snett mot oss.

Grisen uppe i kanten började fnysa, och då vet man att vilken sekund som helst så sticker dom, vilket dom gjorde, grisen ute på fältet började trava och jag satte mig ner och tog stöd, och precis när jag trycker av stannar grisen och jag säger till Andreas direkt att jag sköt framför, vi hittade kulnedslaget och det syntes väl i gräset var grisen gått ner, inget blod någonstans, men för säkerhetsskull ringde vi efter hund och det visade sig vara en bom.

Det var inget o hänga läpp över, det är sånt som händer helt enkelt, och hellre en bom än en skadskjutning.

Vi åkte från platsen ner till den andra sidan av marken för att kolla där, vi ställer bilen och börjar gå, vi hade 300 meter att gå innan vi var framme på stället vi skulle sätta oss på, det var mellan 2 åkrar där grisarna måste passera för att komma till sådden, och efter bara 10 minuter kommer ett led på 7 rödgrisar och går rakt mot sådden, precis som vi trodde, dom hade ganska brottom och anade inte de minsta att vi var där, Andreas satte sig till rätta och tryckte av, det sprang grisar åt alla håll och den påskjutna sprang väll 40 meter innan den la sig ner, och dom andra grisarna bokstavligttalat flög över det breda diket, en ganska cool syn ändå=)

Grattis till en fin gris Andreas!!

Skjuter man så få man ju också dra den långa vägen tillbaka med=)

Nu var vi färdiga med grisen och vi funderade på att ge upp, men först ville vi bara kolla den sista nysådden med bara för säkerhetsskull. Och det gjorde vi rätt i, vi parkerade på den intilliggande ödegården, vinden låg perfekt och det skulle inte bli några problem att ta sig ner genom skogen till åkrarna.

Där dessa åkrar ligger är det väldigt kuperat så det tar ett tag att gå över för att kunna se allt i sin helhet, men vi kom inte speciellt långt innan vi ser en stor sugga med 3 rödgrisar puffa runt i sådden, vi kom in på typ 50 meter och jag sätter mig ner och ta stöd mot mitt knä och låter skottet gå, alla grisarna springer in i björkslyet och det bli tyst.

"Jag tro den ligger precis i kanten, sa Andreas" och det gjorde den, skönt att det gick bra denna gången!

Det går ju inte klaga på denna kvällen iaf, totalt såg vi ett 30 tal grisar. Verkar bli en bra återväxt i år!