Igår kväll satt jag och pratade med carl i telefonen om kvällens jakt, han skulle på ett håll och jag på ett annat, men efter mycket prat kom vi på att vi åker ut tillsammans ist. 

Jag pkte in till Vetlanda och hämtade Carl, sen åkte vinut till några av åtlarna och matade på lite där innan de blev valljakt! Vi körde ner på ett ställe som ligger lite avsides från all annan mark, ställde bilen och gick ut mot åkrarna, en stor gris såg vi nästan direkt, han lunkade sakta in i ett litet skogsparti mellan en väg och en åker, jag bad Carl ställa sig mitt på vallen och vara beredd, jag skulle nämligen försöka stöta ut grisen ur den lilla skogen, jag smög till en början för att inte röja mig, sen när jag var tillräckligt nära där jag trodde grisen var så började jag göra väsen av mig, men grisen hade troligtvis redan hunnit över vägen utan att vi hunnit se den, så min lilla plan funkade inte så bra:/ 

Efter de började de Bli mörkt och det var dags för premiärjakten i vetefältet, vi parkerade bilen och började sakta smyga upp mot åkern. 

Till en början hördes inga grisar, vi stod och lyssnade efter något smackande ljud, men ingenting hördes, vi fortsatte gå och med jämna mellanrum stannade vi för att lyssna! 

Plötsligt tycker jag mig höra dom, men Carl hörde inget så var inte riktigt säker, men jag ville ju verkligen att de skulle

vara gris så nog inbillade man sig kanske? Men sen kom de, det smackande ljudet blev allt tydligare och visst var de grisar i veten. 

Vi gick längs med hjulspåren för att få rätt vind, kom upp på höjden och stod där länge och lyssnade, när plötsligt veten börjar röra sig lite överallt och fnysningarna från grisarna avlöste varann, det blev full panik i flocken och vi fattade direkt att dom fått vind av oss! Grisarna tig sig in i skogen och försvann, vi stod kvar länge innan vi gav upp, de var dags för Carl att åka hem då han jobbade idag! 

Jag körde hem Carl och funderade på va jag skulle göra? 

Jag ville ju inte ge upp nu? Så jag åkte till en annan veteåker för att kolla, inte för att jag sett några vidare skador där än, men plötsligt händer de ju att man stöter på dom? 

Jag satte mig i tornet och lyssnade men kunde inget verken se eller höra, allt var knäpptyst! 

Kl närmade sig 3 och de började bli ljust, jag tänkte ge upp för natten, påväg ner mot där jag parkerat bilen ligger en liten vall som tillhör ett litet torp, ute på vallen få jag se sugga med 6 kultingar, lite större kultingar denna gång, men då just den vallen inte tillhör mina jaktmarker så tänkte jag smyga mig på dom i rätt vind och se hur nära jag kom? 

Och jag lyckades faktiskt komma ganska nära ändå? Tog bilder och vände tillbaka mot bilen igen! 

Som vanligt med min mobilkamera så bli de jättedåliga bilder, men syns ju lite:-)